Tänker till slut "skit i det då!", och åker iväg ändå.
Tänker inte stå där (försenad, förstås) och blinka vänster hur länge som helst medan ett tiotal bilar med flera hundra meters mellanrum blåser förbi utan att tänka längre än näsan räcker.
Reaktionen låter inte vänta på sig - någon (en man av något slag måste det vara :)) slänger sig på tutan (varpå han äntligen lägger sig i vänsterfilen) och blåser förbi. Tutan släpper han inte upp förrän han passerat mig med åtminstone 20-30 meter.
Ja, det var inte helt lämpligt att svänga ut just där och då, men å andra sidan var det också rätt onödigt att inte handla lite smidigt och släppa ut mig. Han måste ju ändå ha sett att jag blinkat en lång stund utan att komma ut.

3 kommentarer:
smidiga bilister är ett sällsynt släkte.. men dom finns där...nånstans....kanske
när JAG är bilist är jag smidig...
tyvärr är det ju väldigt svårt att /själv/ uppleva sig själv som medtrafikant medan man kör buss, liksom!
Självklart. Så även JAG när jag kör med bilen, särskilt smidig i samspelet mellan mig och stora fordon för dom har oftast en tid att passa vilket jag sällan har när jag använder bilen. bilarna på jobbet däremot kör jag ganska"hänsynslöst" med ner på stan, finns ej tid för annat, som du kanske vet.
Skicka en kommentar