VÄMJELSE.

Vid en av hållplatserna mitt i centrum står en gammal orakad gubbe och fipplar med gylfen.
Det tar uppskattningsvis 2-3 minuter innan han slutligen får fram det han rotat efter, och pissar alldeles på en hållplatsstolpe så det bara skvätter.
Känner mej spyfärdig och måste vända bort ansiktet.

Under hela proceduren svajar gubben oavbrutet fram och tillbaka i en "utfallsvinkel" som tyder på en ansenlig promillehalt i blodet, och att han inte dråsar i backen förvånar mig mycket.
När han pissat klart påbörjas gylftraktsrotandet igen, men denna gång ger han upp efter bara någon halv minut eller så. I ögonvrån ser jag att han nu istället tar sikte på min buss. (Ja, inte med grejen alltså, utan hela han liksom.) Det är uppenbart att han vill in, och när jag låtsas vara strängt upptagen med att läsa i en tidtabell istället för att öppna dörren börjar han banka på med knytnävarna.
Faaan.

Ser på honom i ögonvrån igen och konstaterar att grejen åtminstone inte hänger utanför, tack och lov, men hela kalsongerna syns och byxorna är inte igenknäppta. Känner mej väl tvungen att öppna dörren till slut, och han snubblar in och tar tag i myntbordet för att inte tappa balansen. Jag ryser vid åsynen av den där handen på myntbordet, bara centimeter ifrån mig (tänker på vad hans händer varit upptagna med de senaste fem minuterna liksom).
Frågar vart han ska, till vilken hållplats, för att klargöra att han verkligen ska med just denna buss och inte nån annan (för detta är inte en person jag vill ha med "i onödan"!), men den frågan blev honom övermäktig och han kunde för sitt liv inte komma på vilken hållplats han skulle till.
"Och medan du funderar på vart du ska kan du gå ut ur bussen och stoppa in kalsongerna i byxorna och knäppa igen dom!"
sa jag mycket irriterat medan jag funderade på om jag nog ändå inte har rätt att neka honom att åka när han är så full, stinker så (för det gjorde han) och inte ens har fått på sig kläderna ordentligt. (Okej - i rättvisans namn ska sägas att vissa tonårskillar faktiskt visar nästan ännu mer av sina kallingar än vad gubben gjorde, men ändå.)
Han vill inte kliva av utan sluddrar nåt om att jag ska ta det lugnt.
Känns pinsamt att han står där framme och raglar och luktar gammal fimp m.m., med hela framsidan av kalsongerna framme, när andra passagerare kliver på och jag känner att jag verkligen verkligen inte vill ha med honom på min buss!

Till slut löser det sig när avgångstiden kommer och han inte lyckats få fram några pengar. Jag får honom faktiskt att gå av och vänta på nästa buss, stänger snabbt framdörren och drar iväg med gasen i botten.
Räddad!
Visst får man som förare neka folk att åka om man anser att dom inte har på bussen att göra av en eller annan anledning, men jag tycker ändå det är oerhört svårt/jobbigt rent psykiskt! Kändes skönt att han inte hittade pengar och gick med på att gå av mer eller mindre frivilligt.

Lite senare såg jag att han kommit på nästa buss, så då blev det väl bra då till slut.
En vag vämjelse dröjde sig dock kvar ett bra tag efteråt!