EPISOD UR VERKLIGHETEN (många år sen dock).

Kollega kör nån landsortslinje medan han lyssnar på ett radioprogram där av en händelse ämnet fjäderfän diskuteras. I samma veva kliver den sista passageraren av bussen, varpå nämnda kollega ser sig om, konstaterar att bussen är tom och faller så för frestelsen att försöka låta som en höna och sålunda sätter igång att, mycket inlevelsefullt, kackla (prova gärna själva här och nu för att liksom göra den här berättelsen lite mer realistisk).

Ni har säkert själva redan räknat ut fortsättningen?
Plötsligt är det någon som plingar.

Denna någon har suttit på sätet alldeles bakom förarplatsen och haft förmånen att åtnjuta kackelkonserten från första parkett...
Jag skulle nog ha känt mig gaaanska så dum... (Ja, vare sig jag varit passagerare eller chaufför! Måste ju ha känts ganska besvärande att ha varit passageraren också...)

ERNST-HUGO OCH MR HYDE

tidigare i veckan när jag tänkte på att skriva om bussgrejer hade jag en massa inspiration, men plötsligt så känns hjärnan ganska tom... hmmm.

kanske inte så intressant, men ändå: jag har börjat lyssna på ljudböcker medan jag kör. man laddar hem (på nåt lagligt sätt, naturligtvis), stoppar in i mp3:n och, ja, lyssnar. har bara den vänstra öronsnäckan i, det måste väl vara okej när man kör?
boklyssnandet lämpar sig bäst för linjer med få stopp förstås, eftersom varje stopp (åtminstone med påstigande) innebär en distraktion. ska det dessutom köpas biljetter eller fyllas på kort så blir det till att pausa boken och ev. spola tillbaka en bit. oftast funkar det dock rätt bra.
senaste bok var "Dr Jekyll och Mr Hyde" i uppläsning av Ernst-Hugo Järegård. det finns ju uppläsare och uppläsare, och så finns det Ernst-Hugo...

lite annat ljudrelaterat:
jag lyssnar ju uteslutande på P1 (när det gäller radio, då), en kanal som de allra flesta tror är torr och tråkig och mossig som jag-vet-inte-vad trots att jag lagt ner hela min själ i att övertyga folk om motsatsen. hursomhelst så har det varit ett par tillfällen då det sänts nån radioföljetong eller dokumentär eller nåt, som handlat om sex på ett eller annat vis. ibland har man ju relativt hög volym på och är inte alls beredd på vad som komma skall eller, rättare sagt, inte beredd på den vokabulär som komma skall. nog för att programmet kan vara "inriktat" på sex, men när ord som k-k, fi--a och kn---a plötsligt poppar ut ur högtalarna är man ändå inte riktigt beredd... fler än en gång har jag fått kasta mej över volym"knappen" (vad säger man? ratten..?) men det är inte alltid man är tillräckligt snabb.
känns lite pinsamt när det sitter nån äldre dam el dyl längst fram; man känner sig som världens snuskchaufför... :)

GLOBALT: ANTIROKOKOBUSS

I brist på ork att skriva kommer ett par -klickbara -bilder till.
Kuching, Borneo -08:

Om jag nån gång i livet sett en buss som sett ut som ett hembygge sprunget ur ett Kinderägg så var det denna. Med sin rättframma design och raka, rena former kanske man skulle kunna mynta ett nytt uttryck: antirokokobuss..? Allting var platt och 90-gradersvinklat. Lägg speciellt märke till den näst intill konkava vindrutan... (Utifrån sett alltså.) Helt underbar.

Samma fordon invändigt.
Tala om stilren design! :)

TACK GODE GUD ATT SOMMAREN ÄR ÖVER.

SOM EN VÄLFYLLD SILO.

Jag förstår inte förare som, när de får klagomål på att de kör som idioter (läs: snabbt, vårdslöst etc.), inte kan ta åt sig det allra minsta utan bara hånskrattar åt klagande passagerare och inte för ett ögonblick reflekterar över huruvida det kanske möjligtvis eventuellt skulle kunna vara så att det ligger åtminstone ett litet korn av sanning i det som framförts.
Jag vet exempel där det inte bara rör sig om ett korn av sanning, utan hela innehållet i en välfylld silo, minst (vad det nu är för korn det rör sig om? Havre? Damm..?), och vederbörande bara nonchalant avfärdar påståendet som ett totalt befängt och illvilligt påhopp istället för att rannsaka sig själv och inse att:
”kanske jag inte absolut nödvändigtvis måste runda fyrvägskorsningarnas 90-gradersvinklar på två hjul..?”
Till exempel.

Skulle det nu, mot förmodan naturligtvis, råka vara så att någon av er som läser detta skulle känna sig träffad, så... hmmm... ber jag om ursäkt, eller vad jag ska skriva.
Fast egentligen ber jag inte alls om ursäkt utan hoppas istället på bättring. Förare som konsekvent kör alldeles för fort t.ex. genom centrum, där det är 30 och förbi/över övergångsställen, ignorerar högerregeln, gasar på fastän trafikljuset visar rött och sen måste tvärnita m.m. ger ju hela yrkeskåren dåligt rykte.

För att återgå till klagomålen så menar jag INTE att SAMTLIGA sådana är BEFOGADE, men i de fall de verkligen ÄR det, då förare faktiskt KÖR för fort etc., så önskar man ibland lite ödmjukhet och inte enbart hånfull nonchalans från berörda (förar-)parter.

Även om såna dära passagerare är ett gissel ( :) ) så händer det ändå nån gång ibland att deras gnäll är befogat.