det går verkligen trögt med skrivandet här. ursäkta. tänker ofta, ofta på saker medan jag kör - saker att skriva om alltså - men sen blir det inte av att jag verkligen skriver ned dessa tankar.
ska väl inte radera hela bloggen, men nog borde jag verkligen skärpa till mej om den nu ska få ligga kvar här.

MÖRKERTJAT...

Det här med att köra i mörker igen.
Det är verkligen verkligen inte roligt.
Man måste väl ändå säga att det är vansinne att köra i t.ex. 90 km/h i kolmörker och regn och mötande (bländande) trafik och 2 cm vägren? Ingen levande människa (inte ens en busschaufför) kan väl ha en möjlighet att hinna uppfatta (och reagera på!) t.ex. en gående utan reflex om en sådan plötsligt skulle befinna sig på vägrenen (som i praktiken inte existerar ens)?
Det känns som att allt är på vinst och förlust liksom, ren tur eller otur, en slump.

Att ha samma hastighetsbegränsning på en väg året runt, oavsett om det är sommar, sol, maximal sikt och optimalt väglag eller vinter/höst, becksvart, regnigt, halt och bländande medtrafikanter (deras bilar iaf) - det är ju som sagt rent vansinne. Eller..?
Som sagt.
Egentligen borde ju hastigheten reduceras till... ja, kanske hälften om samma trafiksäkerhetsnivå ska kunna bibehållas! Sommardag och höstkväll spelar ju liksom inte i samma division, eller vad man säger, och det känns mer och mer obegripligt ju mer jag tänker på det att en 90-väg förblir just en 90-väg när torrt solljus övergår i ösregnigt mörker.

Alldeles extra vansinnigt är det hela när man förutom sig själv dessutom har ansvar för kanske 40-50 personer till.

Usch vilket domedagsinlägg :-)

REYKJAVIKS STADSBUSSDEPÅ.

STADSTRAFIK BANGKOK: NYPOLERAD VALNÖTSPARKETT MINSANN.

SKA DU KRÅNGLA, GÖR DET ÅTMINSTONE I TID!!!

En minut efter avgång. Får äntligen på den sista passageraren. Hållplatsen ligger väldigt dumt till vilket gör att man vid vissa tider på dagen stoppar upp trafiken i en hel korsning om man inte kommer iväg i tid. Denna tid är just en sådan "uppstoppningstid" och jag känner mej gaaanska i vägen. Får som sagt äntligen på den sista pass., blinkar vänster och börjar rulla iväg.
Då kommer en man/gubbe (typ 55 år kanske, välj själva om det är man eller gubbe) flåsande mot bussen och viftar med armarna.
Fan. Precis när jag kommit iväg!
Stannar väl ändå och tar på gubben, tar ju bara ett par sekunder tänker man naivt.

"Jag - flås - skulle - flås - vilja - flås - köpa - flås - ett kommun - flås - kort!"

Det är tamejfan otroligt.
Det känns som att typ nio av tio såna här eftersläntrare som kommer springande efter bussens avgångstid nödvändigtvis måste krångla på ett eller annat sätt.
Ofta visar det sig att deras busskort har gått ut och behöver fyllas på. Jaha, inte så att vederbörande är beredd på detta, utan förvånad förvirring uppstår. Väskor måste "ställas ifrån sig", plånbok rotas fram från någon ficka, det ska upptäckas att tillräcklig mängd kontanter saknas och det ena med det tredje.
Eller så kommer det en mamma med barnvagn, matkassar och ett par snoriga ungar springandes och viftandes med armarna. In till kanten igen, öppna bakdörren, nig bussen, på med vagn, mamma, ungar och kassar och så ska det parkeras vagn, hittas plånbok, betalas...
Ofta kommer det rullatortanter stapplandes efter avgångstid också. Man tycker att gamlingar ska vara ute i god tid, men icke.

Iallafall så ska nu "dagens gubbe" köpa ett busskort.
Jag står alltså där mitt i vägen efter att just ha lämnat hållplatsen, fortfarande blockerandes den där korsningen som nu är full av bussar, och känner en intensiv irritation gentemot han jag just varit snäll nog att släppa på. Det visar sig att han haft mage att stoppa en buss som redan lämnat hållplatsen utan att ens ha tänkt åka med den.
"Jag - flås - vill köpa ett - flås - kommunkort fast jag - flås - ska inte åka - flås - nu."
Lugn och fin. Räkna till tio. Le.
"Har du nåt kort att fylla på?"
"Nej, jag måste köpa ett helt nytt."
Men då orkar jag inte spela trevlig längre utan säger som det är, att det är efter avgångstid, att jag blockerar hela korsningen och att han faktiskt får köpa sitt kort på nån annan buss.

Alltså - gör man verkligen såhär (som han alltså)? Jag tycker det är på gränsen redan om man verkligen ska åka med bussen, att stoppa den alltså. Nästa går redan om 15 min liksom. Om man dessutom bara ska köpa ett kort utan att ens åka... Försäkrar man sig inte då först om att chauffören har tid för detta? Och varför i herrans namn inte helt enkelt köpa kortet när man verkligen ska åka???

Hursomhelst så är det konstigt att många som man stannar extra för rent generellt av nån anledning ofta tar längre tid på sig än de som är i tid. Låt säga att jag tar på 30 pers vid en hållplats. 95% har busskort och de 5%:en som betalar kontant har någorlunda jämna pengar. Allt flyter på smidigt. Jaha, avgångstiden kommer och man rullar iväg. Någon kommer springande och ska med och jag stannar mitt i körbanan och släpper på vederbörande. Har då denna passagerare nr 31 busskort eller "halvjämna" pengar som alla de andra? Neeejdå. Antingen kommer det fram en femhundring eller så har kortet gått ut (eller annat, valfritt krångel).

SKA DU KRÅNGLA - KOM ÅTMINSTONE I TID, por favor!!! (Eller välj en buss som ännu inte haft sin avgångstid /redan lämnat hållplatsen) Det kan väl inte vara för mycket begärt!?

GILLAR INTE YOUTUBE I BLOGGAR, MEN...

Man blir ju bara SÅÅÅ skadeglad! Tänk att få ha en sån här grej på... hmmm... ja, varför inte på självaste F-gatan? Eller NJ-gatan? Eller här och där på H-torget? Skulle ju vara helt oslagbart underbart kul!
Tack för länken, T.

DET VAR DÅ DET.

VIDRIGT VAJERRÄCKESÖSREGNSMÖRKER.

Så tidigt att mörkret ännu inte börjat ge vika.
Ösregn.
Kör i 90 på dubbelfilig (alltså två körfält i samma riktning) väg. Med dubbla filer borde det inte vara några problem (vet inte direkt problem med vad, men ändå...), men både mittstrecken och den heldragna linjen längst till höger börjar bli utnötta och syns inte överdrivet bra i regnmörkret.
Lägg till detta andra bilars strålkastare (mötande och i back-/sidospegeln) som i nyss nämnda mörker får en bländande effekt, och ovanpå allt detta ett par vindrutetorkare som efter varje svepning (svep?) lämnar efter sig en "dimmig hinna" på rutan.
Optimala förutsättningar för busskörning m.a.o.!
Nämnde jag förresten att det omedelbart till höger om den heldragna linjen finns ett vajerräcke (eller, då detta saknas, ett grusigt dike)? Det jobbiga är att det inte finns något utrymme alls för att råka komma över den heldragna linjen, ingen vägren alls innan räcket kommer liksom.
Omkörande bilar hela tiden och det krävs stor koncentration för att hålla sig lagom mycket till höger om mittstrecken och lagom mycket till vänster om vajerräcket.
Alltså, jag tycker verkligen att detta är skitjobbigt!
Och 50 passagerare har man i bussen också.

Har den nyss genomgångna säkerhetskursen i färskt minne, en kurs med bl.a. otäcka bilder från bussolyckor. För första gången satte jag mig då verkligen in i hur det skulle vara att t.ex. välta med bussen och insåg att det skulle vara alldeles totalt överjävligt (fanns en massa saker jag inte tänkt på förrän den här brandmannen påpekade dom).
Iallafall.

Alla säten i bussen är försedda med bälten.
Alla säten... utom chaufförens.
Joråsåatt.
Det är ju verkligen jättesmart!
Först får man gå en kurs i att rädda folk, typ, och sen när olyckan väl händer så - det första som sker är att den bälteslösa chauffören slungas ut genom rutan och dör och därmed får ytterst svårt att få användning för sina räddningskunskaper... Bra uttänkt.

Inte för att livet på något vis har en endaste mening (iaf inte om man är singel, barn- och kattlös) men det skulle på något vis ändå kännas lite bättre att vara bältad när man sitter där och i total koncentration försöker hålla sig på sitt körfält (och en hårsmån från att trassla in sig i vajrarna) trots att man inte ser något.

ETT AV DE SMÅ TRÅKIGA NÖJENA MAN HAR SOM FÖRARE.

Vid hållplatsen står en gubbe, som jag råkar veta är skötare på psyk, och väntar. Råkar också ha lagt märke till att han brukar gå och prata med sig själv, och en gång stod han t.o.m. och skrek helt ensam ute på gatan (och han pratade/skrek inte i mobil, det är jag säker på). Detta i kombination med hans ganska märkliga kroppsspråk gör att jag uppfattar honom som en rätt obehaglig människa (som själv verkar vara i behov av någon sorts vård).

Iallafall så är han en av dessa passagerare som absolut ska kliva på bussen först av alla, och när bussen närmar sig han står otåligt men koncentrerat och väntar så nära trottoarkanten att han definitivt riskerar att knockas av sidospegeln. Eftersom han som sagt känns som en obehaglig människa har jag inga betänkligheter what so ever mot att på pin kiv rulla fram ett par meter ”för långt”. Som väntat älgar han ikapp den förbiglidande framdörren för att till varje pris bli första påstigande.

När någon (i synnerhet om det är en vuxen!) så tydligt visar att han/hon verkligen bestämt sig för att komma på FÖRST, då MÅSTE man ju bara jävlas och köra fram längre/stanna tidigare! Ju mer angelägen personen i fråga är att bli först, desto mer angelägen blir ju JAG om att INTE låta vederbörande bli just först! Som en naturlag liksom...
Undrar just om det finns någon chaufför överhuvudtaget som kan motstå frestelsen att jävlas, eller vad man ska kalla det (retas kanske låter bättre/mer harmlöst)(fast jag föredrar nog ändå att jävlas, hehe), i en situation som den ovan? :)

GLOBALT: BAS SEKOLAH

Skolbuss, Kuala Lumpur.