VIDRIGT VAJERRÄCKESÖSREGNSMÖRKER.

Så tidigt att mörkret ännu inte börjat ge vika.
Ösregn.
Kör i 90 på dubbelfilig (alltså två körfält i samma riktning) väg. Med dubbla filer borde det inte vara några problem (vet inte direkt problem med vad, men ändå...), men både mittstrecken och den heldragna linjen längst till höger börjar bli utnötta och syns inte överdrivet bra i regnmörkret.
Lägg till detta andra bilars strålkastare (mötande och i back-/sidospegeln) som i nyss nämnda mörker får en bländande effekt, och ovanpå allt detta ett par vindrutetorkare som efter varje svepning (svep?) lämnar efter sig en "dimmig hinna" på rutan.
Optimala förutsättningar för busskörning m.a.o.!
Nämnde jag förresten att det omedelbart till höger om den heldragna linjen finns ett vajerräcke (eller, då detta saknas, ett grusigt dike)? Det jobbiga är att det inte finns något utrymme alls för att råka komma över den heldragna linjen, ingen vägren alls innan räcket kommer liksom.
Omkörande bilar hela tiden och det krävs stor koncentration för att hålla sig lagom mycket till höger om mittstrecken och lagom mycket till vänster om vajerräcket.
Alltså, jag tycker verkligen att detta är skitjobbigt!
Och 50 passagerare har man i bussen också.

Har den nyss genomgångna säkerhetskursen i färskt minne, en kurs med bl.a. otäcka bilder från bussolyckor. För första gången satte jag mig då verkligen in i hur det skulle vara att t.ex. välta med bussen och insåg att det skulle vara alldeles totalt överjävligt (fanns en massa saker jag inte tänkt på förrän den här brandmannen påpekade dom).
Iallafall.

Alla säten i bussen är försedda med bälten.
Alla säten... utom chaufförens.
Joråsåatt.
Det är ju verkligen jättesmart!
Först får man gå en kurs i att rädda folk, typ, och sen när olyckan väl händer så - det första som sker är att den bälteslösa chauffören slungas ut genom rutan och dör och därmed får ytterst svårt att få användning för sina räddningskunskaper... Bra uttänkt.

Inte för att livet på något vis har en endaste mening (iaf inte om man är singel, barn- och kattlös) men det skulle på något vis ändå kännas lite bättre att vara bältad när man sitter där och i total koncentration försöker hålla sig på sitt körfält (och en hårsmån från att trassla in sig i vajrarna) trots att man inte ser något.