YTTERLIGARE KAOS IMORRON...

Söndag kväll, och ännu en gång har en (ledig) helg sovits bort. Om jag skriver att jag sovit dels åtta timmars "normalsömn" per natt och utöver det minst tio extra timmar så överdriver jag inte, antagligen tvärtom. 8+8+10=26 timmar på två dygn innebär 13 timmar per dygn, vilket i sin tur är ganska exakt dubbelt så mycket sömn per dygn som det annars blir (22,00 till 04,30, typ).
Nu borde jag väl ha kommit ikapp med sömnen litegrann?

Drog just en suck av lättnad efter att ha kollat vilka linjer jag ska köra imorron.
För tillfället grävs i princip hela stan upp p.g.a. att det dras fjärrkyla, tror jag det är, och det är ständigt flyttade och/eller indragna hållplatser och ändrade körvägar och gudvetallt. Man blir fanimej gaaalen. Fr.o.m. imorron och tre veckor framåt kompletteras det redan rådande grävandet/byggandet med en mycket vältrafikerad genomfartsgata (konstig mening där?) Denna kommer att stängas av och den allra "största" busslinjen (flest turer (ofta en gång i kvarten) och överlägset mest folk) tvingas ta en annan väg mellan S. och centrum.
Min lättnadens suck kom sig alltså av att jag imorron inte behöver köra denna linje och alltså slipper vara försökskanin på premiärdagen. Tydligen är det för trångt för att två ledbussar ska kunna mötas inne på de smågator dit trafiken dirigeras om, och bussen som är på väg till centrum måste invänta bussen från centrum innan den förstnämnda får åka in på smågatorna. Det finns ingenstans att stå och vänta dock, ingen hållplatsficka eller så, så den väntande bussen kommer med jämna mellanrum att blockera halva vägen/all trafik i ena riktningen. Gissa om alla bilister kommer att bli förbannade?
Ja, förbannad kommer man att bli som chaufför också, till exempel på bilister som garanterat kommer att trotsa parkeringsförbudet längs med smågatorna. Så är det jämt när det är såna här avstängningar. P-förbudsskyltar sätts upp men det är alltid nån idiot som ignorerar detta och parkerar vid trottoarkanten och därmed stoppar upp 50% av trafiken som ska passera.

Ni som läser och som inte är busschaufförer - vet inte om ni fattar vad jag skriver om, men trust me - trafikkaos väntar.
Den här stan måste vara den mest uppgrävda/ombyggda/avstängda i landet, och samtliga förare (iaf dom som jobbat här ett par år) är mycket luttrade så det ska väl lösa sig ändå. "Trafikkaos väntar" var nog förresten inte hela sanningen. Det råder STÄNDIGT TRAFIKKAOS här.
GAAAAAAH.

NÄR MAN SNOOZAR FÖR MÅNGA GGR OCH KLIVER UPP I SISTA MINUTEN...

Såhär snygga sovränder hade jag i ansiktet bara några minuter innan jag körde min första tur.
Höger kind=fel sida av ansiktet... (det är ju den kinden man VÄNDER TILL när man kör...)

OSMIDIGA BILISTER PÅ 70-VÄG.

Ska svänga ut med en ledbuss från en hpl på en tvåfilig 70-väg. Blinkar länge utan att komma ut. Det är inte speciellt många bilar på vägen, men de få som är där ligger alla envist kvar i högerfilen och sveper förbi med kanske fem sekunders mellanrum, precis så tätt/långt ifrån varann att det inte är lämpligt att svänga ut med bussen. Det vore så enkelt (som bilist) att lägga sig i vänsterfilen några sekunder, det är ändå heeelt tomt där, och låta den blinkande bussen komma iväg, men nej då, icke!
Tänker till slut "skit i det då!", och åker iväg ändå.
Tänker inte stå där (försenad, förstås) och blinka vänster hur länge som helst medan ett tiotal bilar med flera hundra meters mellanrum blåser förbi utan att tänka längre än näsan räcker.
Reaktionen låter inte vänta på sig - någon (en man av något slag måste det vara :)) slänger sig på tutan (varpå han äntligen lägger sig i vänsterfilen) och blåser förbi. Tutan släpper han inte upp förrän han passerat mig med åtminstone 20-30 meter.
Ja, det var inte helt lämpligt att svänga ut just där och då, men å andra sidan var det också rätt onödigt att inte handla lite smidigt och släppa ut mig. Han måste ju ändå ha sett att jag blinkat en lång stund utan att komma ut.

SNOWSTORM.

Snöyra på bussdepån kl 05,40.

Ja, det var ett relativt extremt väder idag med snöfall, stormbyar och halka. Tycker dock om det på nåt vis - allt som avviker från den gamla vanliga lunken är positivt, typ. Eller, kanske inte riktigt allt, men ett snöoväder definitivt helt okej!
Visst är man tio minuter sen emellanåt, blåsten från sidan gör att det är svårt att hålla rak kurs på motorvägen och x antal slirande bussdäck har blankpolerat vägbanan intill hållplatserna och gör det svårt att först a) få stopp på bussen och sen b) komma iväg.
Men ändå.
Snöoväder - gärna för mej!

UR FUNKTION

Häromdagen, på väg ner på stan med bussen, upptäckte jag att jag glömt kvar den s.k. acen på jobbet. Acen är den manick som varje "ger liv" åt både biljettmaskin och kortläsare, och utan den kan man varken sälja biljetter eller kort, och folk kan inte "pipa"/registrera sina busskort.
Jaha, det blev till att dra en vit lögn, eller vad man ska kalla det... Jag låtsades helt enkelt att biljettmaskinen och kortläsaren var trasiga och skrev två stora lappar som jag tejpade på respektive apparat, se bild. "UR FUNKTION" står det på båda, och på den ena t.o.m. (=GRATIS) under, för att förtydliga att det var bara att kliva på utan att betala när nu läget var som det var.
Intressant att se hur olika människor reagerar inför denna, för dem, något oväntade situation.

En del läser lapparna och inser att dom inte behöver göra annat än att helt enkelt kliva på bussen och gå och sätta sig.
Så okomplicerat funkar dock inte alla, inte på lång väg.
De flesta som har busskort visar ändå upp dom, korten, för mej, trots att jag inte har en chans att kolla om dom är giltiga eller ej (för sådant är systemet, går bara att kolla i en fungerande biljettmaskin/kortläsare). Men okej, det får dom väl göra om dom vill, visa upp sina kort (kanske jag skulle göra det själv också, rent reflexmässigt liksom).
En del står och läser både länge och väl, precis som om det vore svårt att fatta vad som står. När dom granskat lapparna ett relativt bra tag måste de ändå ha någon sorts bekräftelse och tittar på en med orden: "Jaha, den är trasig..?"
En del läser men vill ändå en sekund senare sätta dit busskortet framför kortläsaren (som alltså är helt täckt av/gömd under en av "UR FUNKTION"-lapparna).
Andra läser men fattar tydligen inte vad "ur funktion" och "gratis" betyder, för de tömmer efter avslutad läsning likförbannat sin näve med ibland mer än 20 mynt på myntbordet. Inte så att de kanske inser att biljettmaskinen är UR FUNKTION eftersom det står så, och att det därmed p.g.a. detta inte går att sälja biljetter...
En tant kom med sitt busskort i högsta hugg, såg att kortläsaren var ur funktion och blev nästan som förstenad några sekunder innan hon med svag och alldeles förtvivlad stämma fick fram "Men... hur ska jag göra då då???", uppenbarligen allvarligt oroad över att, ja, helt enkelt tvingas vänta på nästa buss (kunde man iaf tro med tanke på hur ynklig hon lät...)

Nä, oftast ställer det bara till besvär att köra runt med en icke fungerande biljettmaskin. Man skulle kunna tro att allt blev enklare och gick snabbare när det bara var att lassa på allt folk utan att ta betalt eller så, men p.g.a. den förvirring som uppstår hos MÅNGA kan det nästan vara mer tidskrävande än annars! Konstigt.
Här är förresten en gammal bild jag ritade för många år sen och som visar precis hur det kan gå till:

FÖR ALLA AVGASFETISCHISTER: FAVORIT I REPRIS! QUITO, ECUADOR.

ALTERNATIV LÄNK (http://xxara.eu/sa/quito_buss.avi) till samma film.
(och ja, jag vet att filen antagligen tar lite tid att ladda... sorry.)

LEARNING THE HARD WAY.

I tidningen fanns detta att läsa:
"Skolbarn lämnades i sticket".

Den lilla detaljen att dom stackars, stackars små ensamma barnen och deras lika stackars pappa inte stod i närheten av själva hpl-stolpen, samt att den fjärde personen som omnämns även han/hon befann sig nånstans i periferin, det spelar ju självklart mindre roll och behöver sålunda inte nämnas i artikeln.

Det var inte jag som körde, men utifrån den info jag fått om händelsen direkt från chauffören i fråga (som är en person som har gott omdöme och som jag litar på) skulle jag ha agerat exakt likadant. Står man som passagerare och väntar tio meter bort från stolpen får man fanimej skylla sig själv, så är det bara!
Att man sen, efter att bussen "bara svischat förbi" långt där borta tio meter ifrån en, tycker så synd om sig själv att man kontaktar tidningen istället för att först kanske fundera över en tänkbar orsak till att det blev fel och inse att man nog stod lite väl långt ifrån stolpen och att det för chauffören kanske faktiskt verkade som att man väntade på något/någon annan, det är ju... ja, jag vet inte vad jag ska skriva.

Jag vet verkligen att alla förare verkligen inte är perfekta, men det är så himla irriterande att en händelse där föraren inte gjort något fel ska behöva hamna i tidningen. Kan inte folk få tidningarna att skriva om händelser där ett fel verkligen begåtts?
(många "verkligen" blir det... :))

Tycker jag dårå.

EFTERLYSNING.

Å en kollegas vägnar efterlyses härmed denna moped! Hittelönen är hela 1500:- (skattefritt).
Vid eventuell upptäckt, kontakta Bussbloggen omgående.

TRE BILDER.

Undra hur många hundra gånger man suttit med denna vackra vy framför ögonen?

Min hållplats nästa...

ETT ALLDELES FÖR LÅNGT INLÄGG...

Den mörka morronen inleds, precis som dagen innan, med tre varv direktbuss till grannstaden. Tre varv är faktiskt i mesta laget, och i synnerhet två dar i rad, men det är bara att bita ihop och försöka uppbåda åtminstone en viss nivå av koncentration.
Ordet "oprofessionell" dök häromdan upp i en kommentar i samband med att det var slut på spolarvätska, ni vet.
En aning oproffsigt, eller nånting åt det hållet, känns det också att köra runt i en buss vars ena sidoruta är alldeles, ja, ihoptejpad eller hur det ska beskrivas. Det hela är inte helt olikt operationsstygn, fast i jätteformat och gjorda med Bussgodstejp istället för tråd.
Som sagt - alldeles proffsigt känns det kanske inte, och det är lite svårt att t.ex. känna nån större yrkesstolthet i ett fordon delvis täckt av, delvis fladdrande, tejp. :)
Torkarbladet på förarsidan var denna morron däremot i absolut toppskick, och trots regn och salt och jävelskap var sikten utmärkt!
Fem +!
Dagens första "ÅH NEEEJ..." kom nån timme senare då jag kört in på gaten för att ta på en ny last passagerare. Vem kommer haltande där, om inte... jo, det är definitivt han, komplett med sån där "tantkärra" och allt. Han = (återigen) en äcklig gubbe. Det var flera år sen nu som jag såg det där långa, flottiga håret och uppsynen som påminner om Bob i "Twin Peaks", men han ser precis likadan ut som då för kanske sju år sen då han snodde min plånbok. Ja, det måste ha varit han, för någon annan person satt inte kvar i främre delen av bussen den gången då jag var tvungen att gå bak och hjälpa till med att lyfta av en barnvagn.
Senare på kvällen, den gången, ringde någon som hade hittat min plånbok inne på en kundtoa i grannstaden.
Det positiva var iallafall att allting var kvar förutom de få kontanter jag haft samt två piller (totalt harmlösa, tror det var huvudvärkstabletter) i myntfacket.
Jaha, nu har han alltså, efter flera års frånvaro, börjar åka buss igen, något jag helt klart kunde ha klarat mig utan!

Djävulskt trött efter dom tre varven.

-
Ett antal timmar senare (det är nu eftermiddag) kan jag konstatera att stan tydligen kompletterats med ytterligare en trafikpropp. En gata som annars brukar vara hyfsat framkomlig visar sig idag hysa en minst 200 meter lång bilkö. Det är tamejfan otroligt! Antalet fordon i den här stan verka öka exponentiellt, eller vad det heter. Ständigt längre och längre köer, fler och fler bilar.
Ökningarna av allt verkar aldrig stagnera.
I H-hagen kliver två stycken på vid en sån där belysningsbefriad hållplats som jag tidigare har visat på bild. Båda är svartklädda och saknar reflex. Jag rotar fram två reflexer (vi delar ut gratis) och ger till dom.
"Vi har redan fått, men vi har dom inte på oss idag", säger den ena medan dom tar emot reflexerna.
Jamen vad BRA att ni informerar om det och framstår som extra korkade.
När vi kommit in till centrum kommer båda två fram till mej och visar stolt upp sig: "Titta! Nu har vi hängt på oss dom!"
Jag utdelar beröm och dom traskar iväg. Det är iallafall bra när folk skärper till sig.
Nästa vända till H-hagen. Nu står en totalt svartklädd, inklusive långt nerdragen svart mössa, kille vid en annan becksvart hållplats. Han syns verkligen verkligen inte, och jag ger även honom en reflex.
Försöker ge iallafall, för han avböjer med orden "Nej tack, det är bra", och går och sätter sig längst bak.
BRA!? Nej, det är INTE bra!!! Känner mej OTROLIGT uppretad på folk som inte ens kan ta EMOT en reflex och LÅTSAS att dom ska bättra sig!
"Nej tack, det är BRA."
IDIOT!!!
Linje 701. Tillbaka i centrum. Två sekunder efter avgångstid och ska precis rulla iväg då det bankar på dörren.
Gissa vem? My favourite from the other day... Pissgubben alltså.
SUCK.
Jag öppnar med orden "Ska du inte med bussen som står bakom? 702:an? Det skulle du iallafall häromdan?" (i ett desperat försök att slippa honom).
Han bara tittar på mej utan att säga nånting, håller fram busskortet och går och sätter sig. Eftersom jag nu påtalat att det här inte är "hans" linje, han har fungerande busskort och inte verkar vara varken alldeles redlös eller har kallingarna framme är det inte mycket mer jag kan göra, så han måste väl få åka då.
Strax därpå när vi närmar oss första hållplatsen plingar det och jag hör en annan passagerare säga: "Men hon frågade ju när du gick på, om du inte skulle med 702:an!"
P-gubben har alltså upptäckt att han är på fel buss, har rest sig upp och vill nu kliva av.
"Ja, det gjorde hon faktiskt!", säger den andra passagerarens sällskap.
"Ja, jag frågade ju om du inte skulle med 702:an!" upprepar jag, som värsta ekot.
Huvudsaken var väl iallafall att han gick av och inte, som ju kunde ha varit fallet, följde med ända ut till H-sjö och tillbaks igen.

The End. Äntligen.

VERKLIGHETEN=UTANFÖR ARBETSTID?

Eftersom jag var surt negativ igår får jag väl neutralisera det hela genom att vara basiskt positiv idag! (Var får jag alla fina formuleringar ifrån..?)
Jo, det finns väldigt trevliga passagerare också, och åtminstone fem stycken har jag träffat i... ja, i vad? I verkligheten..? Ja, utanför arbetstid är iallafall vad jag menar!

På en linje 19 för lääänge sen träffade jag T., en tjej med artistdrömmar. Senast jag såg henne var nu under hösten, provsjungande i en "Idol"-audition på tv. Några år tidigare var hon med i nån sorts show på typ Silja Line eller liknande , men sen tappade vi kontakten. Jag minns en gång då vi stötte ihop på Hemköp vilket ledde till improviserat(-d?) fika hemma hos henne under det att vi utbytte erfarenheter av bl.a. KBT (kognitiv beteendeterapi) och diverse annat "psyk-relaterat". Minns att det där samtalet betydde mycket för mig just där och då.

Och så var det, för lika länge sen (-99?), på linje 701 I. och hennes flickvän A.
I. var en väldigt annorlunda människa. Sitt namn, I. (ett mycket ovanligt namn kan jag säga), hade bara liksom "kommit till henne" en vacker dag/natt, och hon bytte snabbt bort det vanliga Svenssonnamn hon haft fram till dess. I. var mycket vacker med långt mörkt hår och vita kläder. ALLTID vita kläder. Inte nog med de udda sakerna som namnet och de vita kläderna - hon spelade dessutom harpa.
(Nu var jag ju tvungen att googla på det här I-namnet och hittade faktiskt en "riktig sajt". Kan väl ändå inte skada att länka till den?)
Flickvännen A. var däremot violinist, men även hon mörkhårig och oftast klädd helt i vitt. De var väldigt tjusiga tillsammans, A. och I.
Så småningom drog dom till Stockholm för att börja på Kungliga Musikhögskolan eller hur det var, och kontakten rann ut i sanden.

...och så har vi ju den gamla (eller snarare före detta, för gammal kan man nog inte säga att hon är) lapplisan L. på 702:an som jag inte minns hur jag började prata med, men som hursomhelst fortfarande åker buss regelbundet vilket innebär att vi ses då och då. Vi var och fikade nån gång för tusen år sen, men efter det har det bara blivit flyktiga små chatt på bussen där vi kommit överens om att återigen ta en fika nån gång (längre än så har vi inte kommit! :))

Ja, jag har ett par exempel till men jag vet inte om nån är överdrivet intresserad.
Vad jag ville ha fram var iallafall att precis som det finns, i mitt tycke, vämjelseframkallande busspassagerare, så finns det även många som är raka motsatsen!
Under mina nio år som förare har jag träffat/stiftat bekantskap med ett stort antal snälla, kloka och supertrevliga människor, haft förmånen att föra många intressanta samtal med en rad olika personligheter (naturligtvis medan bussen stått stilla eftersom samtal är förbjudet under färd... ;)) och positivt förvånats, över t.ex. übercoola tonåringar som ropar hejdå och tack för skjutsen när de kliver av.

TAMEJFAN... SITTER HAN INTE DÄR IGEN?!

jo, det verkar inte bättre.... suck.

VÄMJELSE.

Vid en av hållplatserna mitt i centrum står en gammal orakad gubbe och fipplar med gylfen.
Det tar uppskattningsvis 2-3 minuter innan han slutligen får fram det han rotat efter, och pissar alldeles på en hållplatsstolpe så det bara skvätter.
Känner mej spyfärdig och måste vända bort ansiktet.

Under hela proceduren svajar gubben oavbrutet fram och tillbaka i en "utfallsvinkel" som tyder på en ansenlig promillehalt i blodet, och att han inte dråsar i backen förvånar mig mycket.
När han pissat klart påbörjas gylftraktsrotandet igen, men denna gång ger han upp efter bara någon halv minut eller så. I ögonvrån ser jag att han nu istället tar sikte på min buss. (Ja, inte med grejen alltså, utan hela han liksom.) Det är uppenbart att han vill in, och när jag låtsas vara strängt upptagen med att läsa i en tidtabell istället för att öppna dörren börjar han banka på med knytnävarna.
Faaan.

Ser på honom i ögonvrån igen och konstaterar att grejen åtminstone inte hänger utanför, tack och lov, men hela kalsongerna syns och byxorna är inte igenknäppta. Känner mej väl tvungen att öppna dörren till slut, och han snubblar in och tar tag i myntbordet för att inte tappa balansen. Jag ryser vid åsynen av den där handen på myntbordet, bara centimeter ifrån mig (tänker på vad hans händer varit upptagna med de senaste fem minuterna liksom).
Frågar vart han ska, till vilken hållplats, för att klargöra att han verkligen ska med just denna buss och inte nån annan (för detta är inte en person jag vill ha med "i onödan"!), men den frågan blev honom övermäktig och han kunde för sitt liv inte komma på vilken hållplats han skulle till.
"Och medan du funderar på vart du ska kan du gå ut ur bussen och stoppa in kalsongerna i byxorna och knäppa igen dom!"
sa jag mycket irriterat medan jag funderade på om jag nog ändå inte har rätt att neka honom att åka när han är så full, stinker så (för det gjorde han) och inte ens har fått på sig kläderna ordentligt. (Okej - i rättvisans namn ska sägas att vissa tonårskillar faktiskt visar nästan ännu mer av sina kallingar än vad gubben gjorde, men ändå.)
Han vill inte kliva av utan sluddrar nåt om att jag ska ta det lugnt.
Känns pinsamt att han står där framme och raglar och luktar gammal fimp m.m., med hela framsidan av kalsongerna framme, när andra passagerare kliver på och jag känner att jag verkligen verkligen inte vill ha med honom på min buss!

Till slut löser det sig när avgångstiden kommer och han inte lyckats få fram några pengar. Jag får honom faktiskt att gå av och vänta på nästa buss, stänger snabbt framdörren och drar iväg med gasen i botten.
Räddad!
Visst får man som förare neka folk att åka om man anser att dom inte har på bussen att göra av en eller annan anledning, men jag tycker ändå det är oerhört svårt/jobbigt rent psykiskt! Kändes skönt att han inte hittade pengar och gick med på att gå av mer eller mindre frivilligt.

Lite senare såg jag att han kommit på nästa buss, så då blev det väl bra då till slut.
En vag vämjelse dröjde sig dock kvar ett bra tag efteråt!

OSPÄNNANDE EPISOD.

Tidig morron, på väg till grannstaden. Temperaturen ett par grader över nollstrecket och vägbanorna är våta. Någon minut efter start kan jag konstatera att spolarvätskan är helt slut och tänker jippie! Eller, det gör jag kanske inte. Ringer till jobbet och frågar snällt om nån, omedelbart, kan komma ner till centrum med lite påfyllning.
Det visar sig dock att det är helt slut på spolarvätska på hela bygget och jag måste försöka klara mig utan tills dess att jag kommer till grannstaden. Där ska, om allt går enligt planerna, personal från depån där invänta mig vid Resecentrum med spolarvätskepåfyllning.
Jaha, påbörjar färden och - prick, prick, prick, prick, prick, prick, prick... (läses på svenska, ej engelska) - snart är vindrutan totalt igenprickad av salt smutsvatten från omkörande bilar. Frågar passageraren längst fram om han tror att vi tar oss ända till B. (för det känns som att nånting måste jag säga så han inte tror att jag bara sitter där och inte använder vindrutetorkarna bara för nöjes skull...), och han är något skeptisk...
Halvvägs är jag på väg att stanna på en P-plats och kasta snö på rutan för att få rent, men bestämmer mig i sista sekund för att skita i det.
Hur det nu är kommer vi fram, och dessutom står där faktiskt någon med en stor kanna spolarvätska, precis som överenskommet. Efter påfyllning och några drag med vindrutetorkarna öppnar sig en ny värld och jag kan återigen köra på skicklighet och inte bara på tur, s.a.s...

Hursomhelst så kändes det lite pinsamt att köra en buss full med folk och med så begränsad sikt! Hoppas att ingen, förutom han längst fram, märkte nåt.

Just ja, att köra genom den nyasfalterade rondellen gav inte upphov till några speciella känslor eller tankar utan resulterade snarast i något av ett antiklimax... :)

MEN REGNUMRET SYNS IALLAFALL!

(ja, åtminstone i verkligheten, dock ej "med" min braiga mobilkamera...)

KOFFEINALLITTERERANDE.

klockan är fem på morronen och återigen inleds arbetsdagen med både starkt kaffe och koffeinpiller... två vändor till den stora grannstaden i väster väntar. (nästan så man kan kalla detta en tjusig trippelallitteration? "vändor - väster - väntar"!)

spänningen är förresten på topp inför dagens första passage av den, sen igårkväll, nyasfalterade rondellen!
jaaajaaa - cirkulationsplatsen då.

HÅLLPLATS NYA SLÄTTA - ETT STRÅLANDE EXEMPEL PÅ GOD BELYSNING!

Såhär bra är belysningen vid hållplatsen Nya Slätta. (Bilden är autentisk och föreställer verkligen hpl Nya Slätta och inget annat.)

KONSTEN ATT FORCERA ETT CENTRUM. OCH DIMMA.

Igår korsade dimman här och där stadens vägar i kompakta och utdragna, nästan knivskarpt avgränsade, sjok.
Idag har den förlorat sina konturer helt och istället expanderat till ett enda jämnt, vitt ludd, fortfarande kompakt.
Sikten skulle kunna beskrivas som, minst sagt, mycket begränsad, och jag är såhär i efterhand tacksam över att ha kört uteslutande stadslinjer idag. Jag menar, i stan är ju hastigheten oftast såpass låg att man faktiskt, trots tjock dimma, har en god chans att upptäcka (vanligtvis mörkt klädda och reflexsaknande) folk på hållplatserna i såpass god tid att man t.o.m. kan hinna åstadkomma en mycket mjuk inbromsning (ok, det här med "i god tid" i kombination med hpl Nya Sl. kan diskuteras :)). På en väldigt dimmig 90-väg däremot (typ ut mot S-sjö), i mörker och med pressad tidtabell... Nja. Då sitter jag hellre i stan, som sagt!

Ja, konsten att forcera ett centrum...

1) Bilkö en bra bit upp på S-sjögatan. Trafikljusen nere i korsningen är paj, vilket leder till att fordonen i min färdriktning har väjningsplikt gentemot den ganska täta trafiken nere på den korsande gatan. Att s.a.s. komma över vägen tar alltså ett tag.

2) På (eller, ok, alldeles bredvid) F-gatan byggs det hus och en stor "kranlastbil" står parkerad på sniskan, på både trottoar och gata. Detta i kombination med bussar på hållplatsen mittemot reducerar körbanan till ett körfält (eller hur man ska uttrycka det...). När klockan slår kvart över och samtliga tio-elva bussar i kvarteret samtidigt lämnar sina hållplatser blir det liiite trångt...

3) Att som sista buss i en radda av fem komma ut i den första av G-gatans rondeller kan vara... eh... ja, en aning tidskrävande... Dock måste jag säga att jag är positivt överraskad av att många bilister börjat släppa fram bussarna i mycket högre grad än förut! (...känns det som iaf?)

4) Nästa rondell (nästa cirkulationsplats alltså) är på byggstadiet och orsakar en flaskhals som får den där omtalad (f.d.) Salaproppen att blekna (på bilden är det dock för ovanlighetens skull extremt lugnt!). Trångt, grusigt och gropigt. Skumpskump.
5) Inte slut på eländet - 100 meter senare är två av fyra körfält avstängda p.g.a. bygge av nya hållplatser.
Stresståligheten har nått oanade höjder denna höst! (Bilderna är tyvärr lite missvisande eftersom dom är tagna just den tid på dan då det faktiskt är hyfsat framkomligt...)

RÅNALD OCH LINJE 724.

Läste i tidningen att åsynen av den gigantiska, uppblåsbara RÅNALDMACKDÅNALD:en som suttit på nya McDonald's-restaurangtaket vid regementet hade upprört ett antal falubor så till den milda grad att de kontaktat Falu kommun. (Exakt av vilken anledning de upprörts framgår dock ej av artikeln.) Byggnadsnämnden kunde strax därpå konstatera att "den uppblåsta clownsymbolen", som tidningen kallade honom, nu befunnit sig där under såpass många dagar att han nu var att betrakta som permanent och därmed skulle behöva ett bygglov för att få sitta kvar även framledes.
Bygglov var tydligen något Ronald saknade, vilket lett till att man nu återigen kan glida fram på linje 724 utan att få synfältet tvångsinvaderat av en stor, otäck, fet, röd, gul och ful clown.

TACK byggnadsnämnden!

Fotot är taget av Kjell Jansson och är utan LOV lånat från FK.